Kaffe en morgon

Tunga regn på nygrönt gräs

snart börjar dagen

Mål

Skolans mål borde -från början, till slutet - vara att lära barn att kunna och vilja lära sig själva. 

Dagens syn på skolan verkar av någon underlig anledning förutsätta att det finns en ändlig mängd kunskap. Så skolan fokuserar på att under en tid trycka in den här kunskapen i elever, för att sedan testa om den finns kvar. 

I den värld som vi lever i är kunskap och information allt annat än ändlig.

Gräs

Jag fick en tanke. Den var på svenska.

Skulle man kunna avskaffa gräsmattan? Är det möjligt att skapa en svensk villaträdgård utan gräsmatta? 

Så klart det är. 

Men har det hänt? Var gömmer de sig?

Jag sitter och och funderar kring trädgårdar. Då främst kring den japanska och kinesiska nedtonade gröna och grå trädgården. Inte den brittiska färgsprakande styggelsen. Det känns som att den de österländska ideerna skulle passa väldigt bra här i det minimalistiska funkis-Sverige.

Jag har lust att jobba med sten...

We're animals

Don't forget it

Skola

Jag funderar på att starta en ny blogg, lite så där modernt nischad som jag har hört att bloggar ska vara. Jag vill attackera frågan om skolpolitik ur en vinkel där jag förutsätter att barn är kreativa individer som vill lära sig saker. Jag tror nämligen att sättet på vilket skolan är upplagd just nu får barn att förlora sin naturliga nyfikenhet.

A world of words

For many years I'v thought that if I can word a truth it is truth. If I can break something down mentally, then I understand it.
But what is knowledge without action? In what way can my knowledge be of use if the only thing I do use it for is to get more knowledge?
I ended up in a loop. Running around in one dimension. The dimension of truth by words, often called logic.
Then one day I realised this singlemindedness in myself. I decided to try somethiing else. I stopped talking, wording, listening. Insted I starded watching, feeling, acting.
And I found, that humanity is best explored silently and wordlessly.